tisdag 16 november 2010

Reptilmässa

Blev tillökning i familjen i lördags!
Var ju som sagt dags för reptilmässan i Norrköping igen. Vi skulle egentligen in o köpa mer mat till Torkel o bara kolla lite..P har ju sagt att han ville att Torkel skulle få en tjej o lite sällskap..Bryr sig ormar egentligen om ifall dom har sällskap eller inte?

P hittade en liten bebisorm där inne o den fick följa med hem tyvärr så var P säker på att det va en tjej men jag sa att det va en kille o när vi kom hem så kollade jag upp det i fick bekräftat att det va en kille..
Jag döpte bebisen till Ezio efter en karaktär i ett av P's favorit tvspel.

Eftersom Torkels terrarie är väldigt stort så får Ezio bo där inne med honom med o det finns fortfarande gått om plats kvar..Jag va jätte nervös över att Ezio va för liten att stoppa in där med Torkel eftersom Torkel är så pass stor..Så när Ezio kom in så var jag jätte nervös, har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv genom att låta 2 djur möta varandra men eftersom man inte vet hur ormar funkar riktigt så blir man väldigt nervös..

Jag satt o sökte runt på nätet efter information som fasiken om man skulle släppa i hop en bebis med en vuxen o dessutom 2 hanar men hittade inget vettigt svar så vi chansade..
Hittills har det gått bra, Ezio lever o mår bra..Han har legat på Torkel många gånger o Torkel har inte visat att han vill äta upp honom..
Tyvärr så märks det ju att Ezio inte är van med ljud o rörelser för han blir livrädd o stelnar till så fort det rör sig så blir snart att börja plocka med honom så han vänjer sig..Torkel är där emot cool lugn, han ligger för det mesta under sin buske o glor..Han kan sticka fram huvudet på morgonen o glo lite när hundarna o jag kommer in i rummet, han kommer fram o surar lite när P sprutar vatten inne hos honom med men han brukar oftast gå o lägga sig efter ett tag igen!

Torkel




Lilla Ezio

....

Min blogg är tråkig, jag är tråkig, mitt liv är tråkigt!
Känns som jag mer eller mindre har lagt mitt liv på hyllan o låter det ligga kvar!
Jag har tappat orken för allt, jag har tappat glädjen totalt vet inte när jag sist kunde skratta eller känna glädje för något!
Jag grubblar för mycket..Jag känner mig trött o sliten fast jag sover om nätterna.

Hur ska man kunna begära att en människa i ens liv ska förstå hur man mår när dom aldrig har mått likadant själva?Hur ska man kunna begära att människan ska kunna lyssna o förstå när orden o tankarna inte kommer ut utan bara rabblas inne i mitt huvud?